Kasper :)

Sen jag skrev här senast har ju vår lilla familj utökats ytterligare. En lillebror har tillkommit!

Här kommer vår förlossningsberättelse :)
Kasper var en sån här bebis som man fick vänta lite extra på. Den tredje juni var han beräknad, men icke. Inte förrän den 10 juni kände jag att det var på gång. Vaknade på morgonen med en annorlunda känsla i kroppen. Sammandragningarna kändes annorlunda och blev ett annat slags tryck i dem.
Var på Thuns med Sanna på förmiddagen och sen höll vi oss hemma. Det är lite kul sånt där. Man säger ju alltid att man aaaaaldrig skulle våga åka nånstans på slutet, täääänk om vattnet går eller nåt. Jag hade ju känslan av att det var på gång, men vad tusan! Jag packade extrabyxor i skötväskan och sen åkte vi, haha!
Vid middagstid ungefär Var jag på toaletten och första delen av slemproppen släppte. Kunde min känsla av att nåt var på gång verkligen stämma?!
Hade en del sammandragningar under kvällen, men det var inte förrän vid 20:30 som de började göra ont.
Försökte klocka dem och vid 21tiden var de redan regelbundna var tredje minut och ca 1,5 minut långa. Gjorde ont!
Härdade ut med vetekudde framför Jurassic Park och när den var slut ca 23 var det rejält drag i värkarna, mycket värre än vad jag kom ihåg med Filippa.
Strax före midnatt tog de tag REJÄLT och började gå i varann. Gjorde riktigt ont och Stefan fick ringa både förlossning och mormor att NU ÄR DET DAGS!
45 minuter i bil var inte kul och hade rejält ont, försökte dock andas bra och då kändes de lite bättre iaf.
Var inne på förlossningen ca 01.
I undersökningsrummet var det först blodtryck som skulle tas av en nyexad uska. Det tog en galen tid att mäta och hon fick göra två gånger för att hon inte fick till undertrycket. Jag var måttligt road, det gjorde ONT av värkarna, det tryckte på kissblåsan och trycket neråt var massivt.
Att ligga med CTG var inte kul, trycket på magen gjorde att värkarna kom tätare igen. Hann med många värkar under de 20 minuterna... Så fort värken var över började han röra sig fär inne och då började det om igen. Svor lite över det då...
Undersökningen visade dock att jag var öppen 7 cm och jag blev trots det lite besviken att jag inte bara kunde få krysta ut ungen så jag slapp ha ont. Här fanns såklart ingen smärtlindring att få...
Att vi skulle få stanna var ju såklart självklart så sen fick vi stappla iväg till vårt rum. Klockan var ca 1:30. Tänkte att det var lite kul ändå att den här gången kändes det myyyycket bättre att stå upp och ta värkarna, det ratade jag totalt med F.
Använde ståbordet hela tiden och tack och lov försvann tillslut smärtan och det var bara det enorma trycket neråt som var kvar.
Tjatade till mig en till undersökning och då var jag öppen 9 cm. Vattnet hade fortfarande inte gått och BM sa att så fort det gick skulle vi ha en bebis. Ca 2:50 tryckte det på som tusan igen och jag kände att nåt kom ut mellan benen. Hinnblåsan. Strax efteråt gick vattnet och då gick det fort.
Upp i sängen och vid nästa värk var det krystdags. Jag tyckte själv att hur sjutton ska jag orka få ut den här ungen, jag var trött sådär mitt i natgen. Stefa sa å andra sidan att man kunde se huvudet direkt.
Den här gången var det inte alls kul att krysta, med F kändes det ingenting och jag pratade och grejade mellan värkarna. Nu gjorde det vansinnigt ont, speciellt eftersom det var en liten kant kvar som BM fick hjälpa till med. Nånstans på vägen kom ett sånt här brunstvrål från mig, helt omedvetet. Det behövdes inte mer än tre värkar för att få ut honom, men det var JOBBIGT. Skakade i hela kroppen efteråt.
Det visade sig senare atr jag knappt spruckit alls, blev en rispa och en skinnflik som behövdes sys (alltså två stygn), sprack mer med F.
Resultatet blev iaf en finfin pojke, 4020 g och 52 cm. Jag brydde mig inte alls om just då om det var en pojke eller flicka, det var skönt att det var över och kärleken var ögonblicklig. Efter bara några minuter hade han fått namnet Kasper, det kändes som ett självklart val på en gång.
Efter en stund skulle jag gå och kissa. Reste mig från sängen och... Splash! Värkde s blodbad över golvet. Kändes lite makabert att stappla in på toaletten och lämna blodiga fotspår efter sig hela vägen, haha!
Vid 4:30 fick vi byta rum då det var kö till Förlossningen och efter vårt fika fick vi veta att vi förhoppningsvis kunde få åka vem redan efter 6 timmar om gossen gick igenom besiktningen. Och det gjorde han ju, så knappt 6,5 timme efter födseln var vi på väg hem. Jätteskönt!

Jag är nöjd med mina två förlossningar, men skulle jag göra det igen skulle Jag 1000 gånger hellre göra Filippas som tog 19 timmar än den här som tog ca 6. Är dock nöjd att jag klarade båda helt utan smärtlindring, dock inte helt frivilligt den här gången...

Muffins! :)

För er som diggade chokladfrysmuffinsen jag bjöd på igår så kommer receptet här! :)

2 ägg
3 dl socker
100 g smör
1 tsk vaniljsocker
1 krm salt
2 msk kakao
1 1/2 dl mjöl

Fyllning:
100 g margarin
4 msk socker
2 tsk idealmjöl
4 tsk kakao
1 dl grädde
1 dl mjölk

Sätt ugnen på 175°C. Vispa ägg och socker pösigt. Smält smöret och blanda ner i äggsmeten. Blanda övriga ingredienser och vispa ner i smeten. Häll upp i muffinsformar, ca en stor msk i varje form. Grädda i ca 15 min.

Koka därefter ihop ingredienserna till fyllningen och låt koka ca 1-2 min. Rör om hela tiden, det kokar lätt över och kan bränna fast i botten. Låt svalna och häll i muffinsarna. Ställ muffinsarna i frysen, tag fram ca 5 min innan servering.

Tomt och tyst...

Här hemma är det inte som det brukar längre. Det är tomt och tyst och ledsamt. Igår flyttade Guinness. Världens drygaste jobbigaste mest underbara hunden. Jag har svurit och gråtit över honom många gånger och önskat bort honom, men innerst inne har man ju aldrig menat allvar med sina tankar. Det har varit ganska jobbigt här hemma den senaste tiden. Guinness har visat mer och mer att han inte trivs med Filippa sen hon börjat röra sig mer. Det slutade med att han morrade så fort hon kom i närheten, och fast jag vet till 99,9% (man ska aldrig lita på en hund till 100%) att han aldrig skulle bitas eller nåt sånt så känns det inte rätt att låta honom gå och vara osäker och inte kunna slappna av för att hon kan komma för nära osv. Vi har verkligen försökt att ge honom utrymme från henne osv, men han vill ju inte ligga själv i ett rum, han vill ju vara där vi är! Vi har aldrig låtit Filippa göra nåt mot honom, typ klappa hårt, dra i pälsen osv, all kontakt har skett på HANS villkor och då har han pussat på henne och hon har ju matat honom med diverse saker från matbordet osv. Vissa tycker att "han vänjer sig när hon blir större", "Hon kommer lära sig låta honom vara ifred" osv, men jag tycker att en hund som morrar visar ganska tydligt vad den tycker och då ska man inte behöva vara kvar i obehaget. Till saken hör väl oxå att oftast är inte Filippa på väg för att terrorisera honom, utan hon ska bara göra nåt I NÄRHETEN av honom, men det är tillräckligt för att han ska tycka att det är jobbigt. Tankarna har funnits ett tag, men att ta det där beslutet är banne mig inte lätt när man så väldigt gärna vill ha kvar sin kompis.
Som tur är har vi ju världens bästa uppfödare att vända oss till. Hon har fixat ett kanonhem och vi hoppas att Guinness och Elin ska trivas ihop så att han får stanna.
Det var jäkligt tufft att lämna honom kvar där igår, vi kanske aldrig mer får se vår hund, men idag känns det på nåt sätt rätt lugnt. Det är ju inte första gången vi lämnat iväg honom över en helg eller så. Dessutom har vi med flit hållit oss borta från hemmet idag, har både varit i stan och hemma hos mormor och morfar för att slippa de vanliga rutinerna hemma. Imorrn ska det visst bli skitväder, så frågan är vad man gör då... Förr eller senare kommer väl verkligheten ifatt en. För sex månader sen hade vi två hundar. Nu har vi ingen. Det känns för jävligt.

Nytt akvarium!

I onsdags var vi in till stan och köpte vårt nya kar! 54 liter blev det, och dit har nu våra gamla fiskar och räkor flyttat. Blev himla bra, både placeringen i hallen och inredningen i karet. Jag är nöjd! :D ska köpa lite fler firrar och räkor när ekonomin tillåter, men först och främst ska Nanokaret få inredning och inneboende. Just nu är det rätt tomt där i: sand, och två små växter bara. Men när lönen kommer ska det fixas! :D

KRETA! :D

Här om veckan kom Stefan hem från jobbet och sa att han var sååååå sugen att boka resa. Inte hade jag nåt emot det! (speciellt inte när vi kom på att i år kostar Filippa ca 300 kr. Nästa år är hon uppe på typ 4-5000...). Nu började det lååååååååånga sökandet efter en resa som passade våra krav: september, sandstrand, all inclusive, kort transfer. Ett tag verkade det som att Zakynthos var det enda alternativet, men till sist hittade vi KRETA! Bokade fort som attan och den 14 september åker vi! :D Så himla najs! :D

Våran ettåring!

Tack för igår alla som kom på kalas! Vi var mycket trötta och nöjda efter gårdagen. Vi avslutade dagen med mat och glass på Knutby Krog. :)
Tänk att vår lilla skrutta fyllt ETT ÅR nu! :)
Filippas farmor och farfar och faster åkte hem idag, så blev lite kalasande idag med eftersom det fanns både tårta och kakor kvar sen igår. :)

Godartad! :D

Nu har vi fått besked från Ultuna att Alfons tumör var godartad! Weeee! Så himla skönt! Tumören kallas adenom-nånting och kan uppkomma lite varstans utan att vara farlig. Skönt att få det beskedet, jag var rätt inställd på att den skulle vara elak och att vi förhoppningsvis hann få bort den innan den spridits... Nu hoppas jag vi slipper fler adenom och andra tumörer! :)

Fler önskningar :)

Lite uppdaterad önskelista :)

* Regnställ, strl 86
* Byxor/leggings, strl 86 (ej rosa)
* Tshirts och koftor/cardigans, strl 86 (ej rosa)
* Pyjamaser, strl 86
* Klädhängare från IKEA (se tidigare länk)
* Knoppussel
* Böcker
* "Klosslåda" (se tidigare länk)
* Potta
* Presentkort skor
* Leksaker

Får väl se om nåt mer dyker upp... ;)

Min egen önskelista går väl sådär...
Akvariet står fortfarande längst upp på listan, tre saker har tillkommit:

* Barngrind (svängbar)
* Lättskötta krukväxter med lila krukor (2 st) till vardagsrummet
* Bok Kontaktkontraktet

Kalas blir det som sagt den 8/2, ca 12. Kommer ett gäng från Eskilstuna oxå, så vi får väl se om alla får sittplats. Annars får vi fika i skift! :)

Länk...

... till akvariet...

HÄR!

(Givetvis kan det finnas i butik i stan oxå, här tillkommer ju en fraktkostnad oxå...)

Hon går!

Ja, numera har vi en äkta gåbebis här hemma! Promenader längs hela hallen eller genom hela rum är inga problem för den här bruttan! Fast har man bråttom går det fortfarande snabbare att krypa... :P